Min historia om PRA

Nedan: Bilder på några av de hundar från mitt kennel som alla har blivit konstaterade att vara affekterade av PRCD-PRA. Samtliga hundar som var tänkta att leva ett aktivt liv med träning och tävling. Nu får vi se hur länge de kommer klara av det. Jag hoppas att det tar lång tid för dem att bli blinda. För Adja har det tyvärr redan börjat, trots att hon bara är fem år :-( Vår rasande granna NORDUV-02 SUCH FINUCH NUCH Herding Instinct's Adja Ögonlyst med PRA Dadda Davvi, som vi kallade honom när han fortfarande bodde kvar i Sverige. Mer officiellt Herding Instinct's Davvi Ailanthus Charmknutten som smälter allas hjärtan :-) Gentestad affected Spjuvern Buset, som har ett väldigt passande namn-SUCH Herding Instinct's Boazu Busig :0) Gentestad affected AustCH Herding Instinct's Beana, utställningsstjärna med både gruppvinster och grupp placeringar. Gentestad Affected. Mirre (Herding Instinct's Bamsestor) hjälper matte på fjället i hennes arbete med renar, älskar att iakta när matte fiskar. Har både tävlat lydnad samt ställts ut med Cert och BIR Gentestad affected Ida(Herding Instinct's Beaivi) 12 veckor på bilden. Tränar för fullt för en framtid som brukshund. Gentestad affected

När jag gjorde PRA-info sidan för snart två år sedan, var min tanke att på ett lättåtkomligt sätt presentera de hundar som ögonlysts med PRA. Så att uppfödare och även annat folk som var intresserade av rasen enkelt skulle hitta information om sjukdomen. Då det knappt var någon som pratade om sjukdomen och ännu färre som ögonlyste sina tänkta avelsdjur, tyckte jag att det var viktigt att sprida information om läget. Lägga locket på har aldrig varit min grej :0) I februari 2006 fick jag så det efterlängtade mailet från Optigen att nu var gentestet, som i december blivit färdigt för bland annat finsk lapphund, nu även verifierat för Svensk Lapphund. Verifieringen skedde genom de blodprov SLK tidigare skicket in från PRA-sjuka hundar och dess nära släktingar. Några dagar efter det mailet var min sambo iväg och ögonlyste en av mina avelstikar, Herding Instinct's Adina som nu skulle paras för tredje och sista gången. Hon var snart 5 år och kom från vad jag då visste helt PRA fria linjer, ögonlyst vid nästan 3 års ålder med Ua ögon. Jag satt hemma framför datorn och fixade med hemsidan, höll på att lägga upp lite mer information om den planerade kullen, när det ringer. Det är Mats och jag hinner inte ens fråga, hur har det gått?, innan han säger till mig, sitter du ner... . Illavarslande, men då vi har en speciell jargong oss i mellan, så tror jag att han skämtar med mig och kan inte riktigt förstå när han fortsätter. Veterinären tycker inte att vi ska para henne, då hon har förändringar i sina ögon. Du får gärna ringa veterinären så berättar han mer... Mats kommer hem och jag läser protokollet, jag får en stor klump av obehag i halsen för Adina har retinopati och efter ett samtal med Lennart Garmer som ögonlyst henne så blir det klart att mina farhågar kan vara sanna. Det såg ut som ett typiskt förstadie av PRA. Det var bara att ringa och maila runt till de blivande valpköparna och berätta. -Det blir inga valpar! Jag kontaktade även alla mina andra valpköpare och berättade vad Adinas ögonlysning hade gett oss för information. Omgående postades blod till optigen och jag hoppades innerligt att det inte skulle vara PRA utan "bara" någon retinopati som orsakats av andra saker. Svaret kom och Adina var affekterad. Eftersom det kostar ganska mycket att skicka gentestet valde jag att boka ögonlysning för Adjak och Adja. Blev de fällda med ögonlysningen var det ju ganska onödigt att skicka blod för dem, då vi ju redan visste diagnosen. Mats fick än än en gång åka och ögonlysa hundar. För att göra saken kort, på Adja fanns det inget tvivel. Hon som inte ens hunnit fylla 5 år hade kraftigt förtvinade synnerver och diagnosticerades med PRA. Även Adja var tidigare ögonlyst Ua. Vi fick med oss en länk till en hemsida, hur det var att leva med en blind hund. Glada, levnadsglada Adja som älskar att fånga freebee var redan på god väg mot att bli blind. När vi testade henne några månader sedan i garaget i skymningsljus, syntes det tydligt att hon inte längre hade något mörkerseende. Adjaks ögon var liksom vid förra ögonlysningen Ua. Det blev att skicka ännu mer blod till Optigen, vilket även några fler uppfödare gjorde vid samma tillfälle. Resultaten vi fick några veckor senare försatte lapphundsvärlden i ett chocktillstånd som nog de flesta fortfarande är i, med tanke på de reaktioner det varit den sista tiden. Man brukar säga att sorgen har flera steg. Med tanke på de reaktioner som varit tror jag de flesta ligger i förnekelse och ilska stadiet. För mig själv innebar det att min härliga, fartfyllda Buset var affekterad, Davvi som bara några veckor senare skulle flytta till England, där hans husse väntat på en lapphundshane i flera år var affekterad. Mirre (Bamsestor), renvallaren i Nordnorge-högt älskad av sin matte affekterad, Daima min förhoppningsvis blivande avelstik var anlagsbärare, Adjak som redan var pappa till två kullar var anlagsbärare. Det tar ett slag att hämta sig efter ett sådant besked. Jag vill här speciellt tacka mina underbara valpköpare, utan Ert stöd med uppmuntran och blommor hade allt varit ännu jobbigare. Några månader senare blev även Nemi gentestad anlagsbärare och Beana, australiens första svenska lapphund och redan mamma till en kull, affekterad, blivande lydnads och brukshunden Beaivi, affekterad. Jag kan inte hur jag än försöker ångra de kullar jag gjort. Då hade vi ju inte haft alla våra underbara lappetussar, men med dagens kunskap och teknik skulle jag aldrig göra om dem. Det handlar inte bara om att det är lagvidrigt enligt svensk lag och även stadgevidrigt enligt SKK att fortsätta att avla utan att gentesta sina avelsdjur och ta lärdom av den information som gentestet ger. Utan för mig handlar det ytterst om moral och etik samt empati för hunden och de som älskar sin hund - valpköparen. /Cattlin Marques november 2006